Jag har alltid varit attrahera en respektabel mängd av det motsatta könet. Jag tror dock att andra tror att jag är bättre än vad jag faktiskt är, en missuppfattning som jag aldrig har rättat eller för den delen bekräftat. I själva verket har det nog varit så att jag inte har velat vara i förhållanden/ligga ofta/hitta den rätta eller liknande. Vad jag har värderat är att andra har trott att det ovan nämnda är sant.
På senare tid, typ den senaste veckan eller så, har jag kommit att ifrågasätta om jag vill att läget som det är beskrivet ovan ska vara så även fortsättningsvis? Svaret är antagligen nej. Frågan är vad jag faktiskt vill? Jag har dragit slutsatsen att mitt tidigare beteende har varit osunt såtillvida att det inte har fört mig närmare, eller har potentialen att föra mig närmare, långsiktig lycka.
Fast även om insikt är bra i sig är jag osäker på om den i detta fall inte kan skapa fler problem än den löste, även om medveten om medvetenheten om mitt mönster antagligen minskade risken för återfall. Hur som helst ser jag tre egentliga val när jag går vidare:
1) Dejta vidare med vetskapen om tingens natur och hoppas att det hela löser sig mer organiskt.
2) Att medvetet byta ut det trasiga mot någonting som är ägnat att tillfredsställa fler behov än endast det av att kunna fistbumpa brorsorna och le självgott.
3) Att lägga kuken på hyllan och viga mitt liv åt vetenskapen.
Jag är alldeles för medveten för det första alternativet och det sista är mycket oattraktivt på en intuitiv nivå, även om jag säkert skulle få mycket gjort. Så alternativ 2 it is!
Problemet med att verka mer medvetet i sociala situationer är att det syns. Men eftersom jag vägrar att acceptera situationen som den är får det helt enkelt gå ändå. Så för att undvika att verka som en social robot bör jag verka i enlighet med minsta motståndets väg, vilket för mig är min naturliga nyfikenhet. Jag ska därför anstränga mig för att anlägga ett omfattande intresse för kvinnor. Dvs motsatsen till ett som endast sträcker sig till det strikt fysiska.
Under tiden som jag har utvecklat den övergripande tanken häri slår det mig hur naiv och konstig jag verkar. Förhoppningsvis är det senare ingenting som, ofta, kommuniceras.
/Rob
Kommentera